Sandra

Jag älskar att resa. Det´är ju inte särskilt ovanligt, men jag älskar själva resan dvs tiden från det man lämmnat hemmet tills att man är framme på rätt destination. Det är något med alla förhoppningsfulla människor som gör hela atmosfären på arlanda, tåget, flyget, busstationen speciell. Det är också lite av en sport att gissa vilket land människor ska åka till. Det blir ju dock bara spekulationen så länge man inte frågar dem rakt ut eller stalka´r dem fråm till deras gate. Vart ser jag ut att åka? En ensam blek, mörkhårig tjej med påsar under ögonen och rufsigt hår. En tjej som har världens största vandringsryggsäck och en datorväska i handen, vart åker hon? Inte på någon glassig chater för då har man vännerna och en fin resväska med. Nä det syns nog att jag ska göra något annat, ut på ett äventyr utöver det vanliga.

Denna gång blev dessutom min restid extra lång eftersom flyget med det ena flygbolaget blev inställt så jag fi´ck flyga idag istället för igår. Jag hann heller inte boka om mitt anslutande flyg från umeå. Detta betyder att jag hade exakt 22 timmar på mig på arlanda =S.

Eftersom det råder hård konkurrens mellan sovplatserna på arlanda var jag snabb med att sno åt mig tre sköna fotöljer som bildade en mysig säng. Där satt jag och åt godis, läste och tittade på folk hela kvällen. Som ni kanske vet så är jag bäst på att sova på konstiga ställen, därför dröjde det heller inte länge innan jag sov som en spädgris. Till mitt stora förtret blev jag dock väkt mitt i natten av en vakt som surt sa att jag inte fick sova där. Det blev alltså så att jag fick ge mig ut på jakt efter en ny boplats. Detta mission var dock omöjligt eftersom ALLA bänkar, fotöljer och stolar nu var upptagna. Förtvivlat trodde jag där ett tag att jag skulle få sova på golvet, men tillslut hittade jag en träbänk som var tillräkligt lång för att jag skulle få plats, men bara om jag drog dit en stol som jag hade huvudet på=). Bänken låg dessutom mitt i vimmlet, Där sov jag som en stock och vaknade av mitt alarm klockan nio. Då var alla affärer öppna och det myllrade av folk, något som den sovande Sandra inte alls hade noterat. konstaterat är att jag skulle bli en ypperlig uteliggare!

Nu Är det vara några timmar kvar tills mitt plan går och jag lämmnar regnet i Stockholm bakom mig och byter ut det mot regnet i Reykjavik. Det regnet som jag föredrar!

När jag landar på Island kommer det inte gå att nå mig via mitt vanliga nummer´, om ni vill ha mitt islänska nummer få ni höra av er via mail.

So long alla mina kära!

Jag kommer sakna er något otroligt!