Tårar av silver
Det här kommer inte bli ett av 1322st deppiga inlägg, men inte sagt att det kommer vara mindre naket och avskalat för det. Snarare tvärt om. Jag har lärt mig riktigt good shit på senaste tiden, och då menar jag inte all fantastiskt (läses med
en IRONISK turkisk brytning) miljöpolitik som jag fullkomligt proppar i miitt huvud. Jag har bland annat lärt mig att tårar är bra grejer. Dock inte utan att spilla en hel del av dem på vägen. Man kan lugnt säga att jag är lite öm i tårkanalerna. Men oroa er inte! Det känns lite som när man lärde sig att cykla.... under tiden var man mest arg och ramlade men när man väl lärde sig så ville man cykla hela tiden! Fast efter ett tag tröttnar man och numera cyklar jag bara när det behövs.
Men det är så bra att gråta när man är ledsen! Istället för att svälja en svart klump och bita ihop så kan man bara släppa ut allt blandat med ihop blandade tankar, H²O och NaCl genom ögonen. Sen blir man lugn och tom.Och då finns det bara skratt kvar!
Jag är helt klart på uppgång och denna gång känns det jäkligt permanent. Man kan jämföra mig med ett gammalt antikt bord som målades fult diaréebrunt en gång. Sen har jag förjäves försökt måla om bordet till ljusgrönt med rosa prickar. Det har blivit fint och blankt varje gång, men efter ett tag har färgen börjat flagna och den fula bruna färgen kommit fram. Då är bodet varken snyggt eller funktionellt längre, så då har jag målat om det igen. Det är både jobbigt och slöseri med tid att måla om det hela tiden.
Nu har poletten trillat ner: AAAAha! Jag måste sliiiipa bort den diaréebruna färgen först. Då håller den andra färgen bättre och jag slipper se den vidriga färgen igen. det är just var jag håller på med right now. Den sitter rätt hårt, men jag ger mig inte för jag vet vilket bra resultat det blir i slutändan.
(jag vet att det är JAG och ENDAST jag som måste göra det här, men tack J för att du delat med dig av dig och din historia, det får mig att lättare ta till mig min egna. Och jag säger det igen: du är så modig!)
Och jag orkar inte vara bitter över att det tog så jäkla lång tid innan jag fattade, utan jag är himla glad över att allt jag lärt mig om mig själv den senaste tiden. Jag är GLAD GLAD GLAD!
Visst jag vet att jag har haft mina dagar, och ibland varit lika peppad och rolig att vara med som en överarbetad-fet-medelålders-ålderhemsarbetande-gammal mamma, men håll med om att trots att många av mina blogginlägg och tankar ibland är svarta och dystra så är jag oftast en väldigt glad människa. Tänk på att jag är den jag är för det jag går igenom. För visst skrattar jag ofta??
Ja det gör jag, och det finns det bildbevis på!
en IRONISK turkisk brytning) miljöpolitik som jag fullkomligt proppar i miitt huvud. Jag har bland annat lärt mig att tårar är bra grejer. Dock inte utan att spilla en hel del av dem på vägen. Man kan lugnt säga att jag är lite öm i tårkanalerna. Men oroa er inte! Det känns lite som när man lärde sig att cykla.... under tiden var man mest arg och ramlade men när man väl lärde sig så ville man cykla hela tiden! Fast efter ett tag tröttnar man och numera cyklar jag bara när det behövs.
Men det är så bra att gråta när man är ledsen! Istället för att svälja en svart klump och bita ihop så kan man bara släppa ut allt blandat med ihop blandade tankar, H²O och NaCl genom ögonen. Sen blir man lugn och tom.Och då finns det bara skratt kvar!
Jag är helt klart på uppgång och denna gång känns det jäkligt permanent. Man kan jämföra mig med ett gammalt antikt bord som målades fult diaréebrunt en gång. Sen har jag förjäves försökt måla om bordet till ljusgrönt med rosa prickar. Det har blivit fint och blankt varje gång, men efter ett tag har färgen börjat flagna och den fula bruna färgen kommit fram. Då är bodet varken snyggt eller funktionellt längre, så då har jag målat om det igen. Det är både jobbigt och slöseri med tid att måla om det hela tiden.
Nu har poletten trillat ner: AAAAha! Jag måste sliiiipa bort den diaréebruna färgen först. Då håller den andra färgen bättre och jag slipper se den vidriga färgen igen. det är just var jag håller på med right now. Den sitter rätt hårt, men jag ger mig inte för jag vet vilket bra resultat det blir i slutändan.
(jag vet att det är JAG och ENDAST jag som måste göra det här, men tack J för att du delat med dig av dig och din historia, det får mig att lättare ta till mig min egna. Och jag säger det igen: du är så modig!)
Och jag orkar inte vara bitter över att det tog så jäkla lång tid innan jag fattade, utan jag är himla glad över att allt jag lärt mig om mig själv den senaste tiden. Jag är GLAD GLAD GLAD!
Visst jag vet att jag har haft mina dagar, och ibland varit lika peppad och rolig att vara med som en överarbetad-fet-medelålders-ålderhemsarbetande-gammal mamma, men håll med om att trots att många av mina blogginlägg och tankar ibland är svarta och dystra så är jag oftast en väldigt glad människa. Tänk på att jag är den jag är för det jag går igenom. För visst skrattar jag ofta??
Ja det gör jag, och det finns det bildbevis på!
Cred till mina stöttepelare!
